Direktören vid Delegationen för stiftelser och fonder, Liisa Suvikumpu, kommenterar förnyelseprocessen av stiftelselagstiftningen på följande sätt:

– Stiftelserna kan skapa möjligheter, förbättra världen och förverkliga drömmar. Därför gagnar det hela samhället då man ser till att stiftelserna har goda förutsättningar för sin verksamhet.

Hon tror på en samverkan mellan tredje sektorn och statsmakten, något hon beskriver som ”public–private -partnership”.

Den nya lagen stadfästes i slutet av april och träder i kraft den första december 2015.

Intressebevakare för stiftelser

Vad gör då delegationen?

– Delegationen bevakar och försvarar sina medlemmars intressen. Den undervisar, sparrar, förmedlar information; delegationen är både diskussionsforum, forskare och utgivare, beskriver Liisa Suvikumpu.

Hon ser en förnyad lagstiftning som en positiv sak och berättar att delegationen varit aktivt involverad i processen. Arbetet har varit något av en självreglering, säger hon.

– I processen har det varit viktigt att framhålla att stiftelserna i sin verksamhet står för något av ett evighetsperspektiv. Vårt kvartal handlar om 25 år, förklarar hon med hänvisning till att stiftelser i praktiken inrättas för att leva i evighet – och många stiftelser även i Finland har anor från gångna sekel.

I förnyelsearbetet har det också getts tillfälle att betona det goda som stiftelserna i vårt land gjort. I en av delegationens skrifter betonas genomslagskraften och betydelsen av ständig utvärdering. En devis i sammanhanget lyder: ”Gör gott i dag och ännu bättre i morgon”.

– Delegationen är intressebevakare för 165 stiftelser och fonder som i sin tur ekonomiskt stöder hela samhället, alla möjliga allmännyttiga ändamål. Det finns väl knappast någon framgångsrik konstnär eller forskare som inte någon gång kommit i åtnjutande av stöd från en stiftelse. Våra medlemmar delar ut 415 miljoner euro årligen, vilket är nästan lika mycket som statsbudgeten för kulturarbete, säger Liisa Suvikumpu, inte utan stolthet.

Ökad transparens i den nya lagen

Den nya stiftelselagen ska ersätta den gällande lagen som är från 1930. Avsikten är att utveckla stiftelsernas verksamhetsmöjligheter och stärka det civila samhället så att stiftelserna kan bedriva sin verksamhet så effektivt, smidigt och förutsägbart som möjligt. Lagen reglerar rörelsedrivande stiftelser som producerar välfärds- och utbildningstjänster, vilket innebär att den bättre kan utnyttjas inom den offentliga sektorn.

Ett faktum är att stiftelsernas betydelse som finansiärer och producenter när det gäller utbildning, forskning, socialservice och hälsovårdstjänster har vuxit under de senaste åren. Det har med andra ord blivit allt vanligare att tredje sektorn tagit över förpliktelser som tidigare skötts av den offentliga sektorn.

– Jag tycker att det är positivt att den nya lagen kräver stramare regler med ökad öppenhet. Förbudet att gynna närstående skärps. En allmännyttig stiftelse får alltså inte ha som ändamål att i något avseende ge en närstående ekonomiska fördelar. Vi hoppas att detta hjälper till att rensa i rabatten så att vi i framtiden slipper nyheter om missbruk i stiftelser, säger Liisa Suvikumpu.

Öppenheten ska synas inte bara i de offentliga ekonomiska handlingarna utan också på stiftelsernas hemsidor, där man uppmuntrar publicering av uppdaterade bokslut. En större öppenhet underlättar både myndigheternas och intressenternas möjligheter att övervaka.

Enorm betydelse för kulturpolitiken

Liisa Suvikumpu understryker stiftelsernas betydelse för landets kulturpolitik. Att stiftelserna stöder kulturen i dess vidare bemärkelse med lika mycket pengar som staten gör, talar sitt tydliga språk. Men privata donationspengar till nyttiga ändamål är inte entydigt positivt. Det kan leda till att de politiska beslutsfattarna frestas till nedskärningar i det offentliga stödet till samma ändamål.

– I ekonomiskt kärva tider är detta ett memento, menar Liisa och framhåller än en gång nyttan av samarbete mellan tredje sektorn och det offentliga. Att företag får dra av skatt vid donationer är givetvis en bra sak, men rätten borde utvidgas till att också omfatta privatpersoner. Men jag har fått höra att det hoppet är en utopi, säger hon.

På en fråga om hotbilder nämner Liisa risken att stiftelsernas beviljade understöd skulle beskattas.

– Det är en fråga som förts fram från sannfinländskt håll. Man kan aldrig vara säker vad en ny regering hittar på. Men det är viktigt att ha klart för sig att det i så fall inte är stiftelserna som skulle åläggas skatt utan mottagarna av stipendier och understöd, förklarar Liisa Suvikumpu.

Ett sådant förslag skulle vara en verklig dolkstöt för kulturen och omintetgöra alla goda intentioner med ett ”public–private -partnership”.

Artikeln har ingått i Konstsam 2015 och används med tillstånd.