Historien om SLS som förvaltare av allmännyttigt kapital

Artikkelit
|
02.12.2015
Henry Wiklund

Från ett hundratal miljoner euro i donationer till 1,6 miljarder i fonderat kapital med en årlig allmännyttig penninganvändning som överstiger 40 miljoner euro!

Boken Uppdraget som växte är berättelsen om hur ett hundratal miljoner euro i donationer i Svenska litteratursällskapets hägn blev 1,6 miljarder i fonderat kapital med en årlig allmännyttig penninganvändning som överstiger fyrtio miljoner euro. Utvecklingen under tiden 1885–2007 som boken berör har dock varit allt annat än en enhetlig trend i ett land som upplevt rysk tid, några krig, starka växlingar i konjunkturerna och slutligen avreglering, globalisering och en europeisk valuta. Solskenshistorien har flera slagskuggor med förlorade kapitalvärden och stark volatilitet, men också hisnande uppgångar i tyngdpunktsbolaget Nokia med lyckosamma omplaceringar kring millennieskiftet.

Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS) stiftades 1885 som en humanistisk akademi med numrerade stolar för ledamöterna i styrelsen. Den första fonderade testamentariska donationen tillkom redan under årtiondet då sällskapet stiftades. Till sin juridiska form är SLS en registrerad förening med över tusen medlemmar.

Svenska folkpartiet i Finland stiftades 1906. Denna politiska folkrörelse började samla in pengar till en kulturfond för stöd till utbildning och kultur på svenska i Finland. Detta embryo till Svenska kulturfonden donerade partiet i december 1908 till SLS, som därmed blev ägare och förvaltare av Svenska kulturfonden. Men partiet förbehöll sig rätten att besluta om användningen av den disponibla avkastningen till förmån för svensk utbildning och kultur. I dagens läge är understödsverksamheten förlagd till en stiftelse benämnd Stiftelsen för utbildning och kultur på svenska i Finland. Svenska folkpartiet tillsätter fortfarande stiftelsens beslutande organ.

I SLS bokslut för 1908 uppgick Svenska kulturfondens fonderade förmögenhet till 1,9 miljoner euro i 2010 års penningvärde, medan fonderingarna till förmån för litteratursällskapets verksamhet uppgick till 1,5 miljoner. Med tiden skulle kulturfonden utgöra fyra femtedelar av fonderingarna. I det omtalade bokslutet var närmare fyra femtedelar placerade i ränteinstrument, resten närmast i bankaktier mottagna med donationer. Cirka fem procent var placerade i ryska obligationer utgivna i rubel.

Den första och största chocken inträffade under första världskriget då den stabila finska markens köpkraft under några år reducerades till en tiondedel. Marknadsvärdet för tillgångarna i bokslutet för 1914 kan beräknas till 8,5 miljoner euro i 2010 års penningvärde och fyra år senare var värdet 1,3 miljoner. Först 1928 nådde placeringarna samma rekordartade nivå som 1914, men till betydande del tack vare många nya donationer.

Under SLS första halvsekel var det huvudsakligen skattmästaren som svarade för skötseln av fonderna. I mitten på trettiotalet inrättades ett specialorgan, finansrådet, med behörighet att besluta om fondernas förvaltning. Därtill arvoderades den första administrativa tjänstemannen. Innehavet av aktier ökade och fastigheter kom med i bilden. Då SLS fyllde femtio år var marknadsvärdet på tillgångarna vid utgången av år 1935 högre än någonsin, drygt 19 miljoner euro i 2010 års penningvärde, fördelat på 38 procent aktier, 38 procent ränteinstrument och 24 procent fastigheter.

Femtio år senare, vid utgången av år 1985 då SLS begick sitt hundraårsjubileum, var marknadsvärdet på tillgångarna ävenså högre än någonsin, 99 miljoner euro i 2010 års penningvärde, fördelat på 40 procent aktier, 7 procent ränteinstrument och 53 procent fastigheter. Antalet fonder var 482, varav 361 stycken hänförde sig till Svenska kulturfonden. De mottagna fonderade donationerna under hundra år omräknade i 2010 års penningvärde uppgick sammanlagt till cirka 60 miljoner euro, medan förmögenheten som sagt tangerade 100 miljoner. Följande år, i takt med att dynamiken på kapitalmarknaden ökade – ett vackert uttryck för kasinoekonomin – utsåg SLS sin första verkställande direktör, det vill säga undertecknad.

Under 1980-talets kasinoekonomi strömlinjeformade SLS sin förmögenhetsmassa, all lat förmögenhet som inte fyllde motiverade avkastningskrav gick att sälja, en medveten koncentration av ett brett aktieinnehav verkställdes och ett värdefullt bostadshus i Helsingfors Brunnsparken underkastat en oförstående hyresreglering ombildades till bostadsaktiebolag och såldes ut. Som ett resultat av åtgärderna behövde inte penninganvändningen för allmännyttiga ändamål nämnvärt justeras under Finlands ekonomiska krisår i början av 1990-talet.

Donationer från trettio- och femtiotalen hade lagt grunden för ett stort aktieinnehav i Nokia. Efter viss dramatik – läs: skattmästarens avgång 1991 – behöll SLS en stor del av detta innehav under Nokias osäkra år omkring 1990. Denna lyckosamma slutsats ledde sedan till att Nokia under sina glansdagar från mitten av nittiotalet över millennieskiftet kunde bidra med rekordartade försäljningsvinster. Sällskapet hade mod att låta andelen aktier i Nokia växa till två femtedelar av portföljen i slutet av 1997, även om avyttringar skett de föregående åren. En bidragande orsak till denna något absurda andel var att en del av innehavet inte enligt en gammal donationsurkund fick avyttras utan tvingande skäl. Åren 1998–2000 blev sedan de stora avyttringarnas år – Nokia såldes för en halv miljard euro i 2010 års penningvärde, varav över hälften under år 2000 då börskursen kulminerade. Hela beloppet var i praktiken vinst på dessa gamla innehav. Därefter förblev resterande innehav orört i fem år. Under perioden 1995–2007 avyttrade SLS aktier i Nokia för sammanlagt 700 miljoner euro i 2010 års penningvärde.

Litteratursällskapet-kulturfonden var vid ingången av det nya millenniet i en ny situation vad gäller placeringsvolym. Nya placeringsprinciper utarbetades, med stöd av akademisk forskning och analys av den egna portföljutvecklingen definierades aktier som huvudplaceringsform, medan ränteinstrument och fastigheter betraktades som kompletterande placeringar. Resonemang fördes kring riksbegrepp, volatilitet och stiftelsernas långa placeringshorisont, ambitiösa mål uppställdes: totalavkastningen skulle överstiga den långsiktiga totalavkastningen på en diversifierad portfölj av internationella aktier och medel disponibla för verksamhet och utdelning skulle växa snabbare än tillväxten i den finska nationalekonomin.

Aktierelaterade placeringar kunde växa till fyra femtedelar av portföljen, svenska och brittiska bolag kom in i bilden, så även utvidgade placeringar i private equity, närvaro på mera fjärran belägna marknader ordnades med tillhjälp av strukturerade produkter utarbetade för SLS behov och så vidare.

Sällskapet utarbetade nya rapporteringssystem, analyserade placeringsobjektens intjäning på olika marknader (istället för att låta bolagens registreringsort diktera bedömningen av den geografiska diversifieringen) och konstruerade ett index för sin totalavkastning som kunde jämföras med internationella börsindex – beräkningens startår var 1998. Då hade Finland etablerat sig i den globala integrationen med fria kapitalrörelser och givit utlänningar obegränsade möjligheter att äga finska börsaktier. Denna internationella integration var en förutsättning för en gynnsam utveckling även av de allmännyttiga institutionernas placeringar. Värderingen av finska aktier skedde enligt internationella kriterier. Under tioårsperioden 1998–2007 uppgick totalavkastningen för SLS förmögenhet till 17,6 procent per år, medan det globala börsindexet för totalavkastning i lokala valutor givit 6,6 procent per år.

Under tiden 1885–2007 mottog SLS inklusive Svenska kulturfonden sammanlagt cirka 103 miljoner euro i 2010 års penningvärde att fonderas. Med stöd av denna förmögenhet används numera årligen över 40 miljoner euro per år för allmännyttigt arbete – en avkastning på 40 procent. Ett starkt argument för systemet med fondering av förmögenhet för allmännyttan.

Henry Wiklund
Skribenten var VD i SLS 1986–2008, är fortsättningsvis mångsysslare i fondvärlden och var medlem i Justitieministeriets arbetsgrupp som utarbetade förslaget till ny stiftelselag.

Boken kan köpas från Vetenskapsbokhandeln.

Hör Henry Wiklund berätta om SLS ekonomiska historia: https://vimeo.com/130425377